NATT
Nu är det natt, och mörkt. Men framför allt ensamt. Ljudet från min tv hörs svagt i bakgrunden men när jag tänker efter så hörs det inget alls. Livet är en enda stor stressfaktor, ångesten kryper under huden. Utåt är jag som vem som helst, men inuti har jag ett handikapp, de där som gör att det gör ont att vara ensam. Att bli lämnad är det värsta som finns, både känslomässigt men också för att mitt liv ska gå ihop - jag klarar inte av att vara ensam. Nu menar jag inte matmässigt eller liknande, det kan ja få att fungera, men psykiskt så tär de, ångesten och paniken kommer tillbaka. Jag har sömnproblem men är jag med någon annan kan jag somna direkt, det är då jag är lugn..då jag är mig själv.
Kommentarer
Trackback
