ÅNGEST
Jag är trött på mig själv, att jag vänder mig hit när jag mår dåligt. Det känns fel av mig att uttrycka hur jag mår på min egna blogg, hur sjukt låter inte det? Nu känner jag av ångesten värre än jag brukar, och de kryper i hela kroppen när paniken uppstår. Man ringer en vän i hopp om att man kan få umgås lite och glömma bort den där ångesten. Men då blir jag påmind om att andra har ett eget liv, och jag måste vara själv ibland, för de finns inte alltid tid för att någon ska umgås med mig. Jag kommer klara de, eller hur? Jag intygar mig själv de iallafall.
Kommentarer
Trackback
