TANKAR
Jag tror att det är så, att om man verkligen älskar någon så försvinner inte den kärleken, den kommer alltid på ett eller annat sätt finnas där & den personen kommer alltid vara speciell på ett sätt. Jag älskade en kille för flera år sen, och vi var tillsammans i hela 1 ½ år, och det tog slut i början av förra året fast det känns som 100 år sen. Han var min ungdomskärlek om jag ens kan kalla det de, han var min första seriösa. Jag älskar honom, trots att jag inte kommer ihåg hur det var. Och vi sa att vi skulle vara vänner & vi har försökt, trots detta funkade inte det fast ingen av oss har känslor för varandra.
-
Sen har vi ju mitt senaste ex som fortfarande sitter, som fortfarande gör ont ibland. Jag är rädd att erkänna det för jag tror att det blir svårare då.. Vi var visserligen bara tillsammans i 5 månader men jag visste direkt att han var min stora kärlek den 9 december 2012 när vi sågs för första gången precis utanför min lägenhet. Och med honom gjorde jag saker jag aldrig trodde va möjligt & speciellt inte i min ålder. Jag stöttade honom i så himla mycket & tog ledigt från skolan för att följa med honom på en sak som han behövde stöttning på. Vi bodde ju ihop, i flera månader och det känns fantastiskt att jag faktiskt varit sambo med någon redan som 17 åring! Förlovning & barn pratades de om, och tatuering osv, vi var super tajta men jag tror att man är upptagen med att vara så där lycklig så kanske man inte tänker på att de kan ta slut. Jag tog honom förgivet, att han alltid skulle stanna för att han LOVADE mig det. Och han tog mig förgivet & testade min gräns med. Jag älskar honom fortfarande & han kommer alltid ha varit en del av min familj, och snälla ni, ni måste förstå att de finns en skillnad när jag skriver att ja älskar honom och att vara kär i honom.
-
De jag vill komma fram till är att jag tror verkligen på de bilderna visar. Ifall två personer verkligen hör ihop så kommer dom hitta tillbaks på ett eller annat sätt. Och ifall två föredetta älskare inte kan vara vänner så älskar de fortfarande varandra eller så har de aldrig gjort. Och de e vad jag tror på, att allt händer av en anledning.
Kommentarer
Trackback
