<3
hur vet man att den rätta är den rätta på riktig? de kan kännas så förbannat rätt fast i slutänden tar det slut igen. Ska man vänta ? för att man fortfarande känner att det är rätt? Eller var man dum som trodde de va kärlek på riktigt?
-
du ritade små hjärtan på min mage med ditt finger, det var den där kvällen som du hade sagt att du älskade mig. vi hade inte träffats länge, men jag var så förälskad i dig, och tanken på dig och mig. vi låg i sängen och lyssnade på ljudet av regn som smattrade mot fönstret och det fanns inget finare ögonblick än just det där. sen låg jag där hela natten, med huvudet på ditt bröst, handen i din. det fanns inget ställe jag hellre hade varit på än just precis där vi låg. jag kunde inte ana hur mycket vi skulle gå igenom de kommande månaderna, eller hur mycket du skulle komma att betyda för mig, det enda jag visste var att du var den perfekta bilden av dröm prinsen för mig och jag kunde bara önska att du skulle bli min. och det fanns en tid då du var de, då alla visste att du inte var tillgänglig för någon annan än mig, och jag var så trygg med dig, kände mig aldrig rädd. jag blev stark i mig själv, fick självförtroende, jag blev modigare med dig. jag blev bästa vän med din mamma, och hon kom att betyda himmel och jord för mig. du var det jag såg när jag vaknade och somnade varje dag, och det var det jag såg fram emot. du var den jag pratade med när jag hade de svårt, och du fanns alltid där. jag stöttade
dig i så mycket, och ville att du skulle ta tag i ditt liv. Jag saknade dig när du lämnade mig, och ibland gör jag nog fortfarande de. Iallafall de vi delade och känslan du gav mig.
Kommentarer
Trackback
