Är att vara ensam, det är faktiskt helt sant. Så fort jag är ensam hemma så måste jag träffa en kompis och ibland när min ångest tar över mig - då har jag en kompis vid mig dygnet runt. Jag tror de går hand i hand det där med min ångest, min panik och min rädsla. 

Jag skäms ibland över att säga de, att erkänna att jag har sådana rädslor som är "fjantiga" och att jag får ångest attacker, panik och tankar på att skada mig själv igen. Men de va längesen jag skadade mig själv fysiskt, jag mår bättre nu. Jag kommer bli bra. Känner ni igen er? Livet blir bättre ♥