En period jag hatar

Vissa perioder hatar jag mitt liv, fastän att jag VILL vara positiv!

Jag är oftast glad och mår hyfsat okej, men som sagt har jag mina dagar då jag inte kommer upp ur sängen för jag vill inte träffa människor, jag känner mig så ful, oälskad och ensam. Skolan kan komma emellan ibland just för att jag inte klarar av att träffa människor. Sen är jag så otroligt rädd för ensamhet så det blir ju inte direkt bättre när man känner sig otroligt ensam. Är nog lite för öppen på min blogg trorja - men det är viktigt att vara ärlig. När det är dålig uppdatering osv så är det för att jag mår dåligt eller annat , jag har mina anledningar helt enkelt. 

Gumman, vet inte riktigt vad jag ska säga men det jag vill få fram är iallafall att du aldrig kommer vara oälskad, ful eller ensam, ALDRIG. Du kommer alltid ha vänner runt dig, familjemedlemmar och annat folk. Jag kommer alltid vara kontaktbar om du känner dig nere och vill prata ut. För du är en jättefin människa, och som du skrev "man ska vara ärlig". Jag är ärlig med allt jag säger till dig, och hoppas du en vacker dag kommer inse att du är sjukt fin precis som du är, och du duger mer än tillräckligt Bella.
Som sagt, jag finns här hela tiden, även fast jag är bakom en telefon eller en skärm så hoppas jag att det kan kännas bra också. Tycker att vi ska träffas på något lov snart, eller vi ska! Så kan vi hitta på något galet eller bara köra all in på moffkväll.
Tack för att du finns, du gör min värld lite ljusare.